Jag har kommit på en sak..

Det är otroligt många som finns, har funnits och tyvärr inte längre finns i mitt liv som jag saknar något så sjukt mycket!

Jag lär mig att leva med saknaden över dom som inte längre finns med oss men det finns inget som gör saknaden mindre och blotta tanken på att jag aldrig får se dom igen gör mig fortfarande gråtfärdig.
Många tårar har rullat ner för kinderna genom åren och kommer att fortsätta att göra det, jag blev välsignad med dessa änglar i mitt liv även om det blev alldeles för kort tid.

Men just nu är saknaden mest stor över dom människor som faktiskt finns kvar men som jag inte träffar av andra anledningar..
Familjemedlemmar, vänner och flera som jag själv valt att inte träffa eller prata med.

Men nu är jag alldeles utmattad, galet lite sömn och mera saker att få gjorda på sista tiden så nu ska jag antingen bädda ner mig på soffan eller krypa ner i ett bad!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0